Jag sitter just nu och letar jobb för fullt, börjar bli så sjukt less på att vara arbetslös så det finns inte. Jag är verkligen en sån person som blir fullkomligt galen av att inte ha någonting att göra om dagarna. Jag känner som mest mening med vardagen när jag gör nytta på ett arbete liksom, det är lite det jag lever för. Önskar så mycket att någon bara kunde ge mig en chans liksom! Det är så sjukligt höga krav på även de enklaste arbeten nu för tiden, man ska ha erfarenhet hit och dit även fast man skulle klara jobbet utmärkt utan. Det är tuffa tider faktiskt, speciellt här i Gävle. Jag var till arbetsförmedlingen härom dagen och hörde om de kunde sponsra en baristautbildning så man lättare kan få caféjobb, men icke... Så the struggle continues. Vill bara ha sommar igen med underbara kvällar med världens bästa vänner!

 

Såg btw sjukaste grejen igår! Satt och kollade på massa YouTubeklipp och hamnade helt random på en dokumentär om den smalaste/mest anorektiske kvinnan i världen, och hon berättade hur unga tjejer hade mailat till henne och på fullaste allvar frågat om tips hur man blir lika smal som henne. Hur sjukt är inte det?! Världen är verkligen upp och ner alltså.... Blir så ledsen när jag ser sånt. Dagens samhälle är tufft att leva i och den press som ställs på oss unga är nästan svår att förstå. Jag säger inte att det var bättre förr men det är inte särskilt lätt nu heller...

 

Nu måste jag fortsätta arbetssökandet. Lucky me va? Hörs sen!