KategorierScones sunday
Glad söndag allihopa! Hoppas jag iallafall. Enligt mig kan söndagar antingen vara supermysiga och välbehövliga, eller helt värdelösa och fulla av söndagsångest. Denna söndag är tack och lov den bättre varianten för mig, vilket jag hoppas även är fallet för er!
Jag har precis tagit mig en långfrukost framför One Tree Hill. Har bara ett avsnitt kvar av säsong 9 nu, igen. Det här är femte gången jag ser om alla säsonger hahaha, så sjukt beroende och vägrar släppa taget. Men efter sista avsnittet nu ska jag hitta mig en ny serie, det har jag lovat mig själv. Vi får se vilken det blir!
Tänkte baka scones lite senare iallafall, fick sånt himla sug imorse när jag såg att vi hade cream cheese och björnbärsmarmelad i kylskåpet! Verkligen det godaste man kan ha till scones imo. Så har ni inte provat det än, gör det! Jag använder ett väldigt basic recept från min gamla hemkunskapsbok när jag bakar scones, men andra liknande recept är väldigt lätt att hitta på Internet. Mina favoriter är just originalscones, dock så byter jag ut halva delen vetemjöl mot grahamsmjöl, då jag tycker det blir godare smak och det blir även lite hälsosammare.
Ha en fin söndag!
-
Luften känns tung att andas
Tidigare idag när jag varit ute på min joggingrunda, så stod jag ganska länge i duschen och tänkte. Bara lät det varma vattnet skölja över mig, och tänkte.
När jag först började jogga för några veckor sedan så var det främst på grund av jag ville försöka bli av med rastlösheten, som kommit till som reslutat av att jag är arbetslös. Sen fick jag reda på att jag har ansträngningsastma och små lungor, och då blev det att jag även sprang för att träna organen. Men nu, några veckor senare, känner jag hur mitt tänkande ändras. Helt plötsligt lägger jag in prestation och självkritik i det hela. Det känns liksom som det inte längre duger att bara springa för hälsans skull, utan nu börjar bilderna poppa upp i huvudet. Alla fitnessbilder på Instagram. Sjukt vältränade tjejer, med platt mage, tonade armar och en perfekt "squatrumpa". Jag tror att tanken med dessa bilder från första början är god, att de ska peppa tjejer till att bli mer hälsosamma och få en snyggare kropp som de kan vara nöjd med. Men blir man någonsin nöjd..? Eller är den nya hälsotrenden mest en gräns till ätstörning dold av snygga muskler?
Det gnager i huvudet på mig när jag springer. Jag försöker fokusera, och tänka "jag gör det här för min egen skull, för jag tycker om mig själv och vill vara frisk", men det är svårt. När jag avslutat mina 5 km, eller vad som än står på dagens schema, så känner jag mig ändå inte nöjd. Det känns som jag borde styrketräna också. Kanske börja på en sån där squatchallenge så jag får snyggare rumpa och ben... kanske göra armhävningar så armarna slutar dallra.... kanske göra situps och stå i plankan tills jag ramlar ihop, så inte magen ska se så gravid ut. Kanske borde dra in lite på kalorierna också.... Man fastnar som i ett spindelnät. Men ju mer man försöker ta sig därifrån, ju mer fastnar man.
Det slog mig när jag stod där i duschen, att den bild jag har av mig själv kanske egentligen inte ens är min egen. Människor till höger och vänster, sociala medier, hela samhället berättar för en hur man ska se ut och vara. Man förväntas passa in i en mall, och tyvärr rättar man sig ofta omedvetet efter den eftersom man vill bli accepterad av människorna i sin omgivning. Men varför har samhället blivit såhär? Varför strävar vi hela tiden efter att bli något bättre än oss själva, när vi borde duga precis som vi är?
Jag vet att jag har ett normalt BMI, en normal vikt. Jag tror inte att någon i min omgivning skulle beskriva mig som knubbig eller att jag har ful kropp. Jag vet det. Men ändå så kan jag inte vara nöjd med min joggingtur. Jag borde ju vara det, jag gör mer än vad många andra gör som ens ger mig ut och motionerar. Jag borde vara stolt över mig själv, ge mig själv en klapp på axeln och gå in och ta en lång, varm och härlig dusch. Men istället känner jag frustration. Frustration över att aldrig någonsin känna att jag duger. Alltid kan något förbättas. Man blir liksom blind för det man redan har åstadkommit. Jag blir faktiskt mer självkritisk och osäker när jag tränar än när jag inte gör det, och så ska det väl ändå inte behöva vara?
Jag tror inte att jag är den enda som får ångest av fitnessidealet. Det känns liksom inte som att den gör oss en tjänst längre, utan bara orksakar att folk får ännu sämre självkänsla. Folk säger "du duger som du är, du är vacker!" samtidigt som de lägger upp bilder på supertränade, snygga, sexiga fitnessbrudar.... med andra ord det man själv inte är. Ska man då tro på att man verkligen duger som man är, att man är vacker? Att det är okej att magen veckar sig när man sitter ned, eller att låren nuddar varandra när man går? Att man har kvar ärr från bristningarna man fick i puberteten när man helt plötsligt skänktes former över en natt?
Det är svårt, att passa in. Svårt att känna att man duger, svårt att älska sig själv. Dagens samhälle är inte helt roligt att leva i tycker jag. Tekniken har gått framåt med stormsteg bara senaste 10 åren, vilket underlättat vardagen på många sätt... och vi som lever i Sverige har det oftast bra ställt och allt vi kan önska oss. Men ändå är vi inte nöjda, inte lyckliga. För vi lever i ett samhälle där luften känns tung... det är svårt att andas. Vad krävs av mig, av dig, av oss, för att vi ska orka andas? För att rena luften? Vad krävs för att vi ska sluta hetsa, och börja älska oss själva och varandra för dem vi är?
Eet
It's like forgetting the words to your favourite song
You can't believe it, you were always singing along
It was so easy, and the words so sweet
You can't remember, you try to feel the beat
It was so easy, and the words so sweet
You can't remember, you try to move your feet
Do you want the truth or something beautiful?
-
Nu har jag varit sådär fruktansvärt dålig på att uppdatera igen. Dock är det inte särskilt konstigt med tanke på att mitt liv är totalt inspirerande just nu... är fortfarande arbetssökande så det är mest det jag gör på dagarna, och joggar. Är på dag 11 på mitt joggingschema, och hittills har jag inte skippat ett enda pass. Är sjukt stolt över mig själv som kämpar på! Fick nämligen reda på förra veckan att jag troligen föddes med ovanligt små lungor, och att jag dessutom har ansträngningsastma. Jag har fått medicin nu iallafall och ska tillbaka till hälsovc på måndag. Jag blev nästan mer motiverad att springa när jag fick höra att jag hade såna "problem". Det som är viktigt att tänka på är att man även tränar organen när man motionerar, alltså hjärta, lungor osv. Alltså tänker jag att det är viktigt att jag tränar mycket nu medan jag är ung så kanske jag kan förebygga att jag får problem med andningen när jag blir gammal, pga mina "för små" lungor.
Mina älskade indientjejer kom äntligen hem i förrgår också! Snacka om glatt återseende! På lördag ska vi även ha en stor "reunion" med tjejerna från klassen, så himla roligt. Vi ska käka lite tacos och gå ut och dansa. Är så peppad att jag till och med köpt nya kläder, haha! Så härligt att ha något att se fram emot. Och imorgon är det fredag people!
Runner
New in
Jag var och hämtade ut min astmamedicin igår, och i brist på annat passade jag då på att gå en runda på stan. Fyndade detta! Den svarta toppen är från Cubus och kostade 149:- ordinarie. På rea inne på BikBok fyndade jag en grå myströja för 124:- och smycken för typ 30:- styck. Älskar rea ibland!
Är lite sugen att kolla in nya Indiskabutiken som öppnade i valbo köpcentrum förra veckan! Kanske att de har något öppningserbjudande?
Night snack
Har fixat mig ett någorlunda nyttigt kvällssnack; chaite med nötter och ekologisk lakrits! Mums
