Ibland känner jag hur jag bara vill fly. Fly bort från alla krav, alla "jag måste", alla "jag borde". Jag är inte redo för att fatta alla dessa vuxna, viktiga, seriösa beslut som jag just nu tvingas fatta. En del av mig är fortfarande tjejen jag var på högstadiet... Klassens clown, som alltid skrattade åt de sämsta skämten och vars största bekymmer var att man inte fick ha mobil eller tuggummi i skolan. Och ändå står jag här nu, med beslut att fatta som garanterat kommer påverka resten av mitt liv... Och jag vet inte hur jag ska hantera det. Hur gör man? Hur vet man att man fattar rätt beslut, på riktigt? Ska man kanske köra "trial and error" metoden? Eller förlorar man för mycket då? Går man på magkänslan? Logiken? Eller båda? Går det?
Det är mycket som snurrar i denna 18 årings hjärna. Jag skulle vilja kunna ta bort ettan i min ålder och få vara 8 år igen, bara för en dag. För att få andas. Jag vill se världen så simpel som den bara kan vara ur ett barns ögon, istället för att överanalyera och grubbla.
Desto äldre jag blir, desto mer både förstår och inser jag hur komplicerad världen är. Ju mer jag lär mig, ju mer inser jag hur lite jag kan. För det finns så mycket att lära. Det finns så mycket att se, så mycket att uppleva. Men hur tar man sig dit? Hur finner man rätt väg för just MIG. Det är den stora frågan.
Detta inlägg kommer ca en vecka för sent, men jag känner att jag ändå vill skriva det.
Min nyårsafton var förmodligen den bästa någonsin! Jag åt finmiddag först hemma med familjen och åkte sedan hem till Sofie och började kvällen där med härligt folk. "Botten upp och resten i håret!!" var helt klart höjdpunkten där, haha! :D Senare åkte jag och Annie hem till Dan där verkligen alla våra vänner från bomhus höll hus, vilket var det absolut bästa någonsin. Det är flera månader sedan jag var så fruktansvärt jävla glad som jag var under de timmar jag var hos Dan, är så grymt tacksam att jag fick komma från första början! Att bara få vara sådär underbart fjantig och sjunga "när vindarna viskar mitt namn", "alla flickor" och "kung för en dag" så som man bara kan med bomhusfolket var så jävla härligt. Älskar när vi alla är samlade på det viset. Det är något speciellt med oss "bomhusfolk", för det kan gå typ flera månader utan att man ses men ändå är det precis likadant nästa gång man gör det, som att det inte spelar nån roll att det gått lång tid. Världens bästa känsla.
Efter allt festande åkte en superglad Jennifer mot stan, sopslut, med champagne i hela håret och mötte upp min fina pojke. När vi kom hem gjorde han toast till oss och sen somnade vi i soffan. Jag vaknade något förvirrad klockan 7 på morgonen, men när jag kom på var jag var och vad jag gjort under kvällen fick jag ett stort leende på läpparna. Jag gick upp, tvättade bort sminket och kröp sedan ner bredvid Arni och somnade gott.
Mitt år 2013 kunde verkligen inte börjat bättre! Ett stort tack till alla som var med och gjorde min kväll så otroligt bra, och ett extra tack till Sanna, Annie och Bella!!! Och tack världens bästa tvillingbror som följde mig till bussen!
Kategorier
