Raynauds fenomen

Det här inlägget är ett lite ovanligt inlägg, då jag tänker berätta en sak om mig själv som många inte vet. Jag skriver om det för att folk runt omkring mig (t.ex. klasskamrater) ska ha förståelse för det och för att informera andra som kanske lider av samma sak men inte vet att det är en diagnos.

Jag lider av en sjukdom som kallas för "Raynauds fenomen", även kallat "vita fingrar". Det innebär att när mina händer eller fötter utsätts för kyla så krampar blodkärlen i fingrarna och tårna så att jag inte får något blod i dem. På en "vanlig" person så vidgar sig blodkärlen vid kyla, medan de krampar hos en person med Raynauds fenomen. Det gör att fingrar och tår blir kritvita och domnar bort, vilket gör fruktansvärt ont. Det sticker i fingrarna och tårna nå fruktansvärt. Ni vet ungefär som när man vaknar och har sovit med hela sin tyngd på armen, så att den domat av helt och det sticker jätteobehagligt i den? Ungefär så känns det. Har man Raynauds fenomen så måste man vara väldigt försiktig vintertid, speciellt när det är "ruggig" kyla ute. Denna sjukdom kan nämligen vara väldigt allvarlig om man inte är försiktig, då man kan behöva göra akut amputering av fingrarna eller tårna om man inte ser till att värma upp dem ganska snart. Har man t.ex. en ring som sitter tajt och täpper till blodkärlen ytterligare på ett finger, så måste man omedelbart ta av den, annars finns det risk att fingret "dör". Det låter superhemskt, men så illa är det faktiskt. Det är väldigt besvärligt för oss drabbade att göra även de enklaste saker när det är kallt ute, så som köra bil, vara ute i skogen (t.ex. på en friluftsdag), hålla i hundkoppel osv. Spänner man händerna eller fötterna i kyla så är risken extra stor att blodkärlen börjar krampa, t.ex. om man stått länge och väntat på bussen och sedan får stå upp i bussen och hålla i sig i en av stängerna. Då blir mina fingrar alltid vita. Jag har även behövt åka hem mitt under en friluftsdag då det regnade och var riktigt ruggigt, vi höll på att bygga vindskydd och lite sådana saker. Då blev både fingrar och tår kritvita trots att jag hade både ullsockar och två lager vantar, så jag blev tvungen att ringa efter skjuts. Sedan tog det ungefär 30 min att värma upp dem igen fast jag drack té och hade både tofflor och vantar och en filt över mig. När händerna och fötterna återfår värmen blir de röda, och fingrar och tår blir blåaktiga (se bild 4).

Man vet inte vad Raynaulds fenomen beror på, men man vet att det till viss mån är ärftligt samt att det drabbar betydligt fler kvinnor än män. Ca 20% av Sveriges kvinnliga befolkning har diagnosen medan endast 2% av alla män har det. Jag personligen har ärvt det av min pappa. Det enda man kan "göra åt" sjukdomen är att ta blodkärlsvidgande mediciner, men de kan göra att blodtrycket blir lägre. Jag har redan lite för lågt blodtryck så jag vågar därför tyvärr inte ta några sådana mediciner.

Jag hoppas att ni som inte vetat om detta tidigare nu kan ha lite förståelse för hur besvärande det faktiskt är, och att om jag måste åka hem från någon aktivitet under kyla så är det inte för att jag "fryser lite" utan att jag faktiskt har en sjukdom som är fruktansvärt jobbig.

Här är några exempel på hur det kan se ut:






Kommentarer
Postat av: Lovisa

Hej! jag har alltid haft samma problem som det du beskriver ovan...men aldrig förstått att det kan vara en sjukdom... De senaste dagarna har jag googlat på varför mina händer och fötter reagera som de gör, och kommit fram till just Raynauds fenomen. Jag har alltid fått höra att det är för att jag är så "mager" som jag fryser så, men jag har inget problem med min vikt. Det är fruktansvärt jobbigt vintertid, men även resten av året med, kan behöva sätta på vantarna på sommarkvällarna. Jag kan inte njuta av pimpelfiske vintertid med min sambo för att det enda jag koncentrerar mig på är att få upp värmen i tår och fingrar.. :( det känns både skönt att veta att jag inte är ensam, och skönt att det finns ett namn på det för att förklara för andra. men samtidigt känns det hemskt att veta att det inte finns något att göra åt det...vill inte proppa mig full med mediciner...

2015-03-23 @ 17:17:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0